Urban Sigurd Dahllöf, fødd 11 november 1928 i Göteborg, død 28 august 2014 i Uppsala, var ein svensk pedagog.
Urban Sigurd Dahllöf, född 11 november 1928 i Göteborg, död 28 augusti 2014 i Uppsala, är en svensk pedagog.
Han var son till forfattaren Sigurd Dahllöf og folkeskulelærar Karin Dahllöf, fødd Hansson.
Han är son till författaren Sigurd Dahllöf och folkskolläraren Karin Dahllöf, född Hansson.
Dahllöf blei filosofie licentiat ved Uppsala universitet 1956, filosofie doktor og docent i pedagogisk psykologi ved Stockholms universitet 1960.
Dahllöf blev filosofie licentiat vid Uppsala universitet 1956, filosofie doktor och docent i pedagogisk psykologi vid Stockholms universitet 1960.
Han var professor i pedagogikk ved Göteborgs universitet 1972-1976 og ved Uppsala universitet 1976-1993.
Han var professor i pedagogik vid Göteborgs universitet 1972-1976 och vid Uppsala universitet 1976-1993.
Han blei i 1987 medlem både av Vitterhetsakademien[1] og av Vetenskapsakademien[2].
Han blev 1987 ledamot av både Vitterhetsakademien[1] och av Vetenskapsakademien[2].
Urban Dahllöf var forskingsassistent ved Studieförbundet Näringsliv och Samhälle 1957-1960, extra universitetslektor i Göteborg 1960-1963, tillförordnat undervisningsråd 1962-1963, forskardocent ved Lärarhögskolan i Stockholm 1963-1966, universitetslektor i pedagogikk i Göteborg 1965-1972, extra laborator där 1966-1969.
Urban Dahllöf var forskningsassistent vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle 1957-1960, extra universitetslektor i Göteborg 1960-1963, tillförordnat undervisningsråd 1962-1963, forskardocent vid Lärarhögskolan i Stockholm 1963-1966, universitetslektor i pedagogik i Göteborg 1965-1972, extra laborator där 1966-1969.
Han arbeidde som forskar ved Statens råd för samhällsforskning 1969-1972, var byråchef Universitetskanslerämbetet 1973-1975, visiting professor vid University of Melbourne 1984, forskningschef vid universitetet i Trondheim 1991-1997, professor II ved Høgskulen i Volda 1994-1999 og prosjektleiar ved Mitthögskolan 1991-1996.
Han hade en forskartjänst vid Statens råd för samhällsforskning 1969-1972, var byråchef Universitetskanslerämbetet 1973-1975, visiting professor vid University of Melbourne 1984, forskningschef vid universitetet i Trondheim 1991-1997 och projektledare vid Mitthögskolan 1991-1996.
Dickursby (finsk Tikkurila, på slang Tiksi) er ein bydel med jarnbanestasjon i Vanda i Finland.
Dickursby (finska Tikkurila, på slang Tiksi) är en stadsdel med järnvägsstation i Vanda stad.
Dickursby ligg 16 kilometer nord for Helsingfors sentrum på den nordre sida av Kervo å.
Dickursby ligger 16 kilometer norr om Helsingfors centrum på den norra sidan av Kervo å. Stadsdelen är Vandas administrativa centrum och det viktigaste centrumet i Vanda tillsammans med Myrbacka. Där finns bland annat stadshuset, polisstationen och de flesta av stadens inrättningar.
Bydelen är Vandas administrative sentrum og det viktigaste sentrumet i Vanda saman med Myrbacka.
Dickursby har inte blivit ett klart centrum i Vanda eftersom Helsingfors-Vanda flygplats delar staden i två delar. Dickursby fungerar som centrum för den östra delen medan Myrbacka gör det i den västra delen. Jämfört med övriga Vanda bor det mera äldre människor och färre stora familjer i Dickursby.
Vitskapssentret Heureka
Vetenskapscentret Heureka
Sylvmuseet er eit museum i sentrale Arjeplog som vart innvigt 23 oktober 1965.
Silvermuseet är ett museum i centrala Arjeplog som invigdes 23 oktober 1965.
Samlingane skildrar historia til staden - frå forhistorisk tid til notid.
Samlingarna skildrar ortens historia - från förhistorisk tid till nutid.
Samane og nybyggarane sine liv blir gjort levande i ulike utstillingar.
Samernas och nybyggarnas liv levandegörs i olika utställningar.
I eit av romma blir det til dømes vist ein av dei største samlingane i verda av samiske sylvgjenstandar.
I ett av rummen visas till exempel en av världens största samlingar av samiska silverföremål.
Sylvmuseet vert drive av ein kommunal stiftelse.
Silvermuseet drivs av en kommunal stiftelse.
Namnet til museet har inkje å gjera med den sylvsamlinga som vert teke vare på der, men kjem av Nasafjälls silververk som åra 1635-1659 og 1770-1810 var verksam i området.
Museets namn har inget att göra med den silversamling som förvaras där, utan kommer av Nasafjälls silververk som åren 1635-1659 och 1770-1810 var verksam i området.
Det er òg derfor Riksveg 95 som går gjennom Arjeplog i dagleg tal vert kalla for Silvervägen og at nokre selskap innanfor Arjeplogs kommune har ordet silver i selskapsnamnet.
Det är även därför som Riksväg 95 som går genom Arjeplog i dagligt tal kallas för Silvervägen och att några företag inom Arjeplogs kommun har ordet silver i företagsnamnet.
Sylvmuseet vart grunnlagt av Einar Wallquist.
Silvermuseet grundades av Einar Wallquist.
Han var under førti år provinslækjar i Arjeplog i ei tid då den gamle nybyggarkulturen og den samiske kulturen byrja forsvinna.
Han var under fyrtio år provinsialläkare i Arjeplog under en tid då den gamla nybyggarkulturen och den samiska kulturen började försvinna.
Med den store interessa som Einar Wallquist hadde for historie byrja han samla gamle gjenstand frå staden.
Med det stora intresse som Einar Wallquist hade för historia började han samla gamla föremål från orten.
Samlingsiveren leia så etter hand til ein ambisjon til å inventera soknet og samla inn minst eit av kvart slag av gjenstandane som har vorte nytta.
Samlingsivern ledde så småningom till en ambition att inventera socknen och samla in minst ett av varje sorts föremål som använts.
Heimen vart fylt med gjenstandar og buer og forråd i bygda vart nytta til förvaring.
Hemmet fylldes med föremål och bodar och förråd i bygden användes till förvaring.
År 1965 donerte Einar Wallquist den unike samlinga si til Arjeplogs kommune og var sidan sjølv verksam som museumsmann fram til han døydde, knapt 90 år gammal, år 1985.
År 1965 donerade Einar Wallquist sin unika samling till Arjeplogs kommun och var sedan själv verksam som museiman fram till sin död, knappt 90 år gammal, år 1985.
Sidan april 2009 blir Instituttet for subarktisk landskapsforsking, INSARC, drive innanfor råma for Organisasjonen til Silvermuseet.
Sedan april 2009 drivs Institutet för subarktisk landskapsforskning, INSARC, inom ramen för Silvermuseets organisation.
Instituttet driv høgkvalitativ forsking med innretning på sambandet mellom mennesket si landskapsutting og endringane til økosystema i nordlege miljø.
Institutet bedriver högkvalitativ forskning med inriktning på sambandet mellan människans landskapsutnyttjande och ekosystemens förändringar i nordliga miljöer.
Eit av mange forskingsresultat har m.a. resultert i funnet av ein av dei aller eldste kjende buplassane i Nordland, datert til c:a år 7800 f.Kr, ved sjøen Dumpokjauratj nær grenda Svannäs i Arjeplogs kommune.
Ett av många forskningsresultat har bl.a. resulterat i fyndet av en av de allra äldsta kända boplatserna i Norrland, daterad till c:a år 7800 f.Kr, vid sjön Dumpokjauratj nära byn Svannäs inom Arjeplogs kommun.
Sommaren 2014 tildelte Silvermuseet sitt og INSARC:s sjef Ingela Bergman H.M. Konugens medalj 8:e ndi storleik Serafimerordens batt "För framstående insatser inom subarktisk landskapsforskning".[3]
Sommaren 2014 tilldelades Silvermuseets och INSARC:s chef Ingela Bergman H.M. Konungens medalj 8:e storleken i Serafimerordens band "För framstående insatser inom subarktisk landskapsforskning".[3]
Lese 20 juni 2016. ↑ Wallquist, Einar (1983).
Läst 20 juni 2016. ↑ Wallquist, Einar (1983).
Den bygninga som vart teke i bruk då Sylvmuseet vart til i 1965 var opphavleg ein nomadskola oppførd 1854 og som er ein av dei eldste bevarte bygningane til sentrum i Arjeplog.[2] Sylvmuseet består av tre etasjar og har gjennomgått ei mengd om- og nybyggingar gjennom åra.
Den byggnad som togs i anspråk vid Silvermuseets tillblivelse år 1965 är ursprungligen en nomadskola uppförd 1854[2] och som är en av centralortens äldsta bevarade byggnader. Silvermuseet består av tre plan och har genomgått ett flertal om- och nybyggnationer genom åren.
Gummiball eller stussball er eit leikety av heilstøpt gummi, normalt med ein diameter av nokre centimeter.
Gummiboll eller studsboll är en leksak av helgjutet gummi, normalt med en diameter av några centimeter.
Elastisiteten til gummien gjev ballen veldig gode stusseigenskapar, som vert forsterka av tyngda til den massive gummien.
Gummits elasticitet ger bollen mycket goda studsegenskaper, vilket förstärks av det massiva gummits tyngd.
Flybilete over Alexanderarkipelet.
Flygbild över Alexanderarkipelagen.
Alexanderarkipelagen (engelsk: Alexander Archipelago) er ei nesten 500 kilometer lang øygruppe utanfor søraustkysten av Alaska.
Alexanderarkipelagen (engelska: Alexander Archipelago) är en nästan 500 kilometer lång ögrupp utanför Alaskas sydöstkust.
Øygruppa omfattar rundt 1 000 øyar, som er toppar av fjell som reiser seg skarpt frå botnen av Stillehavet.
Ögruppen består av runt 1 000 öar, som är toppar av berg som reser sig skarpt från Stilla havet.
Djupe kanalar og fjordar skil dei frå fastlandet.
Djupa kanaler och fjordar skiljer dem från fastlandet.
Øyane har uregelmessige og bratte kystlinjer, og djupe eviggrøne og tempererte regnskogar.
Öarna har oregelbundna och branta kustlinjer, och djupa städsegröna och tempererade regnskogar.
Dei største øyane i gruppa er Chichagof, Admiralty, Baranof, Etolin, Kupreanof, Kuiu, Mitkof, Wrangell, Prince of Wales, Dall og Revillagigedo.
De största öarna är Chichagof Island, Admiralty Island, Baranof Island, Etolin Island, Kupreanof Island, Kuiu Island, Mitkof Island, Wrangell Island, Prince of Wales Island, Dall Island och Revillagigedo Island.
Også Annette- og Yakobi-øya høyrer til øyggruppa.
Även Annette Island och Yakobi Island hör till ögruppen.
Alle øyene er skogdekte og har ein brei fauna.
Alla öar är skogklädda och har en bred fauna.
Den totale overflaten er rekna ut til å vera rundt 33 000 km².
Den totala ytan beräknas vara runt 33 000 km².
Urfolket på øyane er tlingit- og kaigani haida-folka.
Ursprungsbefolkning på öarna är tlingit- och kaigani haida-folken.
Tsimshianfolket, som bur på Annette-øya, er ikkje opphavleg frå området, men utvandra frå British Columbia seint på 1800-talet.
Tsimshianfolket, som bor på Annette Island, är inte ursprungligen från området, utan immigrerade från British Columbia under sent 1800-tal.
Dei største byane på øyene er Ketchikan på Revillagigedo og Sitka på Baranof.
De största städerna på öarna är Ketchikan på Revillagigedo Island och Sitka på Baranof Island.
Den største byen i den administrative regionen øygruppa høyrer til er Juneau, men denne ligg på fastlandet og er dermed ikkje ein del av sjølve øygruppa.
Den största staden i den administrativa regionen där ögruppen ingår är Juneau, men den ligger på fastlandet och är alltså inte en del av ögruppen själv.
Dei viktigaste næringane på øyggruppa er turisme, fiske og skogbruk.
Ögruppens huvudsakliga näringar är turism, fiske och skogsavverkning.
Russarar vitja øygruppa i 1741. Seinare blei staden utforska av Storbritannia, Spania og USA.
Arkipelagen besöktes av ryssarna år 1741, och utforskades senare av Storbritannien, Spanien och USA.
Øyene tilhøyrde Russiske Amerika fram til Alaska blei selt til USA i 1867.
Öarna tillhörde Ryska Amerika tills Alaska såldes från Ryssland år 1867.
Namnet på øygruppa kjem frå Aleksandr Baranov, leiaren av Det russisk-amerikanske kompaniet tidleg på 1800-talet.
Namnet på ögruppen kommer från Alexander Baranov, chef för Rysk-amerikanska kompaniet under tidiga 1800-talet.
Furtwängler vart kjend for dei frie tempovala sine og bedømde tolkingar framfor alt av verk av Beethoven, Brahms og Wagner.
Furtwängler blev känd för sina fria tempoval och uppskattade tolkningar framför allt av verk av Beethoven, Brahms och Wagner.