Engelsktalige kaarte van Noordossetie
Engelskspråkig karta över Nordossetien
Noordossetie (in et russisk: Северная Осетия, Severnaja Osetija; officiele name: Republik Noordossetie-Alanie, in et ossetisk: Цӕгат Ирыстоны Аланийы Республикӕ, Tsægat Irystony Alanijy Respublikæ, en in et russsisk: Республика Северная Осетия-Алания, Respublika Severnaja Osetija-Alanija) is een deylrepublik i et süden van Rusland, eleagen in et noorden van de Kaukasus.
Nordossetien (på ryska Северная Осетия, Severnaja Osetija; egentligen Republiken Nordossetien-Alanien, på ossetiska Цӕгат Ирыстоны Аланийы Республикӕ, Tsægat Irystony Alanijy Respublikæ, och på ryska Республика Северная Осетия-Алания, Respublika Severnaja Osetija-Alanija) är en delrepublik i södra Ryssland, belägen i norra Kaukasien.
Et grenst an de russiske deylrepubliken Kabardinie-Balkarie in et westen, Ingusjie in et ousten, Tjetjenie in et noordousten en Stavropol kraj in et noorden, en et land Georgie in et süden.
Den gränsar till de ryska delrepublikerna Kabardinien-Balkarien i väst, Ingusjien i öst, Tjetjenien i nordöst och Stavropol kraj i norr samt landet Georgien i söder. Dess nuvarande (2006) president är Tajmuraz Mamsurov.
Et land hevt ungevear 700.000 inwuners.
Befolkningen uppgår till cirka 700 000 invånare.
De republik had 712.877 inwuners volgens een volkstelling üüt 2010, wårvan ungevear 459.688 osseten en 147.090 russen.[2]
Republiken hade 712 877 invånare vid folkräkningen 2010,[1] varav ungefär 459 688 osseter och 147 090 ryssar.[2]
In et verleaden waren der meyr ingusjeten, mär de meysten binnen nå Ingusjieevlüchted to de Sovjet-Uny völ en een etnisk konflikt üütbrak in de regio.
Tidigare fanns även flera ingusjer, men de flesta av dessa flyttade till Ingusjien när Sovjetunionen föll och en etnisk konflikt utbröt i regionen.
Bronnen
Källor
Üütgånde verwysingen
Externa länkar
Geografy
Geografi
De republik hevt een uppervlakde van 8.000 km².
Republiken har en area på 8 000 km².
Et hougste punt is de barg Dzjimara in de Kaukasus mid een höygde van 4.780 meter.
Den högsta punkten är berget Dzjimara i Kaukasus på 4 780 meter.
Noordossetie besteyt üüt de volgende distrikten (russisk: районы):
Nordossetien består av följande distrikt (ryska: районы):
Groute städen
Större städer
Alagir Ardon Beslan Digora Mozdok Tjikola Vladikavkaz (höyvdstad) Zavodskoj
Alagir Ardon Beslan Digora Mozdok Tjikola Vladikavkaz (huvudstad) Zavodskoj
Demografy
Demografi
Alle oldnoordske tweyklanken binnen beholden lykas in de oldwestnoordske språken, in teagenstelling tot de oustnoordske språken.
Samtliga fornnordiska diftonger bevaras liksom i de fornvästnordiska språken men i motsats till de östnordiska.
Dat beteykent düs: stain (steyn), gait (geite), auga (ouge), draumbr (droum), droyma (droumen as warkwoord), oyra (oure).
Det heter således: stain (sten), gait (get), auga (öga), draumbr (dröm), droyma (dröm som verb), oyra (öra).
Oldgotlandsk is hyr noch konservativer as de oldwestnoordske språken, döärdat et de oornoordske tweyklank -ai beholden hevt, dee byvöärbeald in et oldnoorsk en yslandsk döär lenity -ei ewörden is.
Forngutniskan är här till och med konservativare än de fornvästnordiska språken, eftersom den bevarat den urnordiska diftongen -ai, vilken i exempelvis fornnorska och isländska leniserats till -ei.
In de oustnoordske språken is dit een eynklank ewörden, -e.
I de östnordiska språken har den blivit till en monoftong, -e.
De oldgotlandske -oy kümt oavereyne mid de oldyslandske -ey en de oldnoorske öy (sweeske/däänske -ö).
Forngutniskans -oy motsvarar fornisländskans -ey och fornnorskans öy (svenska/danska -ö).
Oldnoordske iu is iau ewörden: fliauga (vlegen).
Fornnordiskans iu har blivit iau: fliauga (flyga).
Verskillende klinkers wörden meyr achterin de mund üütespröäken: dyma (veroordeylen) etc.
Flera vokaler uttalas mer slutet: dyma (döma) etc.
Oornoordske "u" is in vöäle gevallen beholden: gutar (goten/gotlanders), Gutland (Gotland), gutnisk (gotlandsk/gutnisk), sun (söäne), skut (skot), fulc (folk).
Urnordiskt "u" bevaras i många fall: gutar (goter/gotlänningar), Gutland (Gotland), gutnisk (gotisk/gotländsk), sun (son), skut (skott), fulc (folk).
I-ümlüüd kümt vaker vöär as in andere noordske språken. slegr (soort), stedh (steade).
I-omljud förekommer oftare än i andra nordiska språk. slegr (slag), stedh (plats).
Oustnoordske sj- untbrikt.
Östnordiskt sj- saknas.
Singa (singen; olddäänsk = siunga), sinka (sinken; olddäänsk = siunka).
Singa (sjunga; forndanska = siunga), sinka (sjunka; forndanska = siunka).
Språkvöärbeald
Språkexempel
Oldgotlandsk is vöäral bekend döär de Gutalagen (een old wetbook van Gotland) en dårnåst üüt de Gutasaga (gotlandske sage).
Forngutniskan är främst känd genom Gutalagen med dess tillägg Gutasagan.
Hyrunder vind jy een fragment üüt de Gutasaga in enormaliseerde oldnoodske ortografy.
Nedan finns ett utdrag ur den senare med normaliserad fornnordisk ortografi.
Nåst de sweedske oaversetting, is der ouk een moderne yslandske oaversetting to-evoogd üm de oavereynkumsten mid westnoordske språken te illustreren.
För att belysa dess likhet med västnordiska språk anförs, förutom en översättning till svenska, även en nutida isländsk översättning.
Oldgotlandsk
Forngutniska
Oldgotlandsk of oldgutnisk is de name vöär de språke dee in Gotland espröäken wördde vanaf et jår 900 tot en mid de 17. eyw.
Forngutniska kallas det språk som talades på Gotland från omkring 900 e.Kr till och med 1600-talet.
Modern yslandsk:
Modern isländska:
Sweedsk:
Svenska:
Språkuntwikkeling
Språkutveckling
Oldgotlandsk had en konservativ verbügingssysteem en is, in teagenstelling tot andere skandinaviske språken, in principe tot in de moderne tyd neet beinvlöded döär et neadersassisk.
Forngutniskan hade ett konservativt böjningssystem och var, i motsats till andra skandinaviska språk, i princip opåverkat av lågtyskan ända in i modern tid.
In de 17. eyw veranderde de språke en kwammen der aldöär meyr däänsk-sweedske formen en een eynvoldiger verbügingssysteem.
Under 1600-talet förändrades språket och kom att få mer dansk-svenska former och ett enklare böjningssystem.
Dit markeert et endpunt van et oldgotlandsk dee dårnå oavergüng in sweedsk-gotlandske dialekten.
Detta markerar slutpunkten för forngutniskan som därmed övergick i de gotländska dialekterna.
Toch binnen der noch een bült oldgotlandske kenmarken (wårunder de olde naamvallen) binnen konservative bevolkingsgruppen beholden, byvöärbeald up Fårö en in et üterste süden in parochys (socknar) as Sundre, Vamlingbo en Hamra, tot halverweage de 19. eyw.
Dock levde mycket av forngutniskans ålderdomligheter (som t.ex. äldre kasus) kvar inom konservativa befolkningsgrupper på t.ex. Fårö och längst söderut i socknar som t.ex. Sundre, Vamlingbo och Hamra ännu på mitten av 1800-talet.
Ouk Näs en Gothem behölden noch tot in de jåren '40 når vöäle olde kenmarken en formen.
Även Näs och Gothem bevarade många mycket gamla drag och former till åtminstone 1940-talet.
Verwandskap
Släktskap
Oldgotlandsk wördde eyrtyds tot de oustnoordske takke van de noordske språken ereakend, mär vertöynde sodåninge afwykingen in vergelyking mid et olddäänsk en oldsweedsk dat et teagenswoordig as amparte takke eseen wördt [1].
Forngutniskan räknades förut till den östnordiska grenen av de nordiska språken, men uppvisar sådana avvikelser gentemot forndanska och fornsvenska att den numera anses utgöra en särskild gren [1].
Van et oldgotlandsk stamt et hüdige gotlandsk dat noch altyd in bepålde parochys in Gotland espröäken wördt, howel et swår beinvlöded is döär et däänsk en sweesk.
Från forngutniskan härstammar dagens gutniska som fortfarande talas i vissa socknar på Gotland, fast den påverkats relativt mycket av danska och svenska.
De wurtels van et woord got (of: gut) binnen identik an goat en der is vake eweasen up et feit dat de språke seakere oavereynkumsten mid et gotisk hevt.
Ordroten gut är identisk med got och det har ofta påpekats att språket har vissa likheter med gotiskan.
Disse oavereynkumsten hebben språkkündigen as Elias Wessén en Dietrich Hofmann derto anesetted üm een historiske link vöär te stellen.[1] Der müt lykewels benådrukked wörden dat et oldgotlandsk in alle upsichten een amparte noordske språke is.
Dessa likheter har föranlett språkvetare som Elias Wessén och Dietrich Hofmann att föreslå en historisk koppling.[2] Det bör dock framhållas att forngutniskan i allt väsentligt är ett särpräglat nordiskt språk.
Kenmarken
Karaktäristika
Kenmarken vöär oldgotlandsk binnen:
Kännetecknande för forngutniskan är:
De anglo-freeske språken in Europa:
De anglo-frisiska språken i Europa: Engelska Lågskotska Västfrisiska Nordfrisiska Saterfrisiska
De anglo-freeske språken formen een subgrup van de westgermaanske språken.
De anglo-frisiska språken utgör en undergrupp av de västgermanska språken.
Anglo-freesk wördde oorsprungelik an de noordseyküst van et europeeske vasteland espröäken.
Anglo-frisiska talades ursprungligen i Nordsjöns kontinentala kustland.