Georg Jensen (31 augusti 1866 Radvaad, Tanska – 2 september 1935 Köpenhamn) oli tanskalainen hopeaseppä ja muotoilija.
Georg Jensen, född 31 augusti 1866 i Radvaad i Danmark, död 2 september 1935 i Köpenhamn, var en dansk silversmed och designer.
Hän perusti yhä toimivan, erityisesti koruista ja kankaistaan tunnetun luksustavarayrityksen Georg Jensen Sølvsmedie.
Han grundade även företaget Georg Jensen Sølvsmedie.
Elämä ja ura
Liv och verk
Georg Jensen aloitti kööpenhaminalaisen hopeasepän opissa 14-vuotiaana ja haaveili kuvanveistäjän ammatista.
Georg Jensen var tidigt intresserat i metallsmide, därför bestämde han sig att flytta till Köpenhamn, där gick han i lära hos en guldsmed.
Hän opiskelikin kuvanveistoa 1895–1901 Tanskan kuninkaallisessa taideakatemiassa ja työskenteli sitten keramiikkaveiston parissa Mogens Ballinin ateljeessa.
Under perioden 1895–1901 studerade han skulptur på Det Kongelige Danske Kunstakademie i Köpenhamn, därefter arbetade han med skulptural keramik i Mogens Ballins ateljé.
Sieltä hän siirtyi muutamaksi vuodeksi Bing & Grøndal -posliinitehtaaseen kunnes perusti 1904 oman hopeasepänverstaan, jossa hän teki jugendtyylisiä koruja.
Efter några år på Bing & Grøndals porslinsfabrik, grundade han 1904 sin egen silversmedja, där han tillverkade silverarbeten i jugendstil.
Yritys Georg Jensen Sølvsmedie alkoi menestyä hyvin, ja jo 1924 se avasi liikkeen Fifth Avenue i New York.
Snart blev ateljén till företaget Georg Jensen Sølvsmedie och redan 1924 öppnade han en filial på Fifth Avenue i New York.
Yritys Jensenin jälkeen
Firman Georg Jensen
Georg Jensen kuoli 1935, ja yrityksen otti hoitoonsa toiseksi vanhin poika Jørgen Adolf Harding Jensen (1895–1966).
Efter Georg Jensens död 1935 övertog näst äldste sonen Jørgen Adolf Harding Jensen (1895-1966) firmans ledning. Han fortsatte med inriktningen att sälja högkvalitativa silverföremål även av andra formgivare. Bland dem kan nämnas Sigvard Bernadotte, Arne Jacobsen, Verner Panton, Finn Juhl, Henning Koppel, Nina Koppel och Erik Magnussen.
Hän laajensi hopeatuotteiden valikoimaa ja alkoi käyttää useita muotoilijoita kuten Sigvard Bernadotte, Arne Jacobsen, Verner Panton, Finn Juhl, Henning Koppel, Nina Koppel ja Erik Magnussen.
Under 1960- och 1970-talen togs skulptural utformade smycken och armbandsklockor med i sortimentet, dessa var formgivna av bl. a. Nanna Ditzel och Vivianna Bülow-Hübe. Men även Georgs tredje son Sören Georg Jensen (1917-82) arbetade som designchef i företaget mellan 1962 och 1974.
Vuonna 1973 Georg Jensenin tavaramerkin osti tanskalainen posliinitehdas Royal Copenhagen, joka liitti sen1997 osaksi Royal Scandinavian Groupia. Konserniin kuuluivat myös Bing & Grøndahl, Holmegaard Glasværk, Orrefors Kosta Boda, Boda Nova ja Höganäs.
1973 köptes Georg Jensens varumärke av den danska porslinsfabriken Royal Copenhagen och 1997 blev Georg Jensen Sølvsmedie en del av Royal Scandinavian Group tillsammans med Royal Copenhagen, Bing & Grøndahl, Holmegaard Glasværk, Orrefors Kosta Boda, Boda Nova och Höganäs Keramik.
Hän sai parhaan naispääosan palkinnon esikoisroolistaan Bo Widerbergin elokuvassa Elvira Madigan (1967). Ura jäi kuitenkin lyhyeksi anoreksian ja amfetamiiniriippuvuuden vuoksi. Sukkatukkukauppias ja olympavoimistelija Rudolf Degermarkin pojantytär Pia Degermark nousi 1960-luvun puolivälissä julkisuuteen kruununpinssi Carl Gustafin ensimmäisenä tyttöystävänä.
Pia Charlotte Caminneci Degermark, född 24 augusti 1949 i Bromma i Stockholm, är en svensk skådespelare.
Vuonna 1971 Degermark avioitui italialaisen Pier Caminnecin (s.1942) kanssa, ja he saivat pojan nimeltä Cesare.
Pia Degermark gifte sig 1971 med Pier Caminneci (f.1942) och fick en son, Cesare.
Degermarkilla on toinenkin poika, Robbin, myöhemmästä suhteesta.
Hon har senare fått en andra son, Robbin, i ett annat förhållande.
Vuonna 2006 Degermark julkaisi muistelmateoksensa nimeltä Gud räknar kvinnors tårar.
År 2006 utkom hennes självbiografi, Gud räknar kvinnors tårar. Hon är dotter till strumpgrossisten Torsten Degermark och barnbarn till strumpgrossisten och OS-medaljören Rudolf Degermark.
Aiheesta muualla
Externa länkar
Bebo Valdés, oik. Dionisio Ramón Emilio Valdés Amaro (9. lokakuuta 1918[1] Quivicán, Kuba – 22. maaliskuuta 2013 Stockholm[2]) oli kubansk-ruotsalainen pianisti, sovittaja ja kapellimestari. Hän voitti uransa aikana yhdeksän Grammypalkintoa. Hänen poikansa on Irakere-yhtyeestään tunnetu kuubalaismuusikko Chucho Valdés.
Bebo Valdés, född Dionisio Ramón Emilio Valdés Amaro 9 oktober 1918[1] i Quivicán i Kuba, död 22 mars 2013 i Stockholm[2] i Sverige, var en kubansk-svensk pianist, musikarrangör och kapellmästare.
Ramon ”Bebo”[3] Valdés syntyi köyhän seitsenlapsisen perheen esikoiseksi. Isä työskenteli sikaritehtaassa[4], ja perhe asui Quivicànissa 37 kilometriä Havannan eteläpuolella.
Ramon "Bebo"[3] Valdés var äldste sonen i en fattig familj med sju barn, där fadern arbetade på en cigarrfabrik[4], och växte upp i samhället Quivicàn 37 kilometer söder om Havanna.
Kun poika oli 12-vuotias hän aloitti pianotunnit äidin ystävättären johdolla.[5] Kun perhe muutti vuonna 1935 Havannaan, Bebo Valdés aloitti opinnot konservatoriossa ja valmistui 1943.
Han blev tidigt intresserad av musik och fick börja ta pianolektioner vid tolv års ålder för en väninna till modern.[5] Familjen flyttade 1935 till Havanna, där han studerade klassisk musik på Conservatorio Municipal de La Habana till 1943.
Ura Kuubassa
Karriär i Kuba
Klassisesta koulutuksestaan huolimatta Bebo Valdésia alkoi yhä enemmän kiinnostaa kuubalainen rumba, yhdysvaltalainen jazz ja vähitellen myös mambo.
Lokal rumba, jazz från USA och så småningom mambo tog över Bebo Valdés intressen för musik.
Hänen ensimmäinen kokoonpanonsa ammattimuusikkona oli orkesteri Happy D’Ulacia, johon hän liittyi 1938.[6]
Han gjorde sin debut som professionell musiker 1938 i orkestern Happy D’Ulacia.[6]
Opintojen jälkeen Valdés toimi neljä vuotta radioasema Mil Diezin pianistina ja sovittajana.
Efter konservatoriet var han under fyra år pianist och arrangör på radiostationen Mil Diez. Han var också från 1943 medlem av Wilfredo Garcia-Curbelos swingband och från 1945 i trumpetaren Julio Cuevas guarachaband.
Lisäksi hän soitti Wilfredo Garcia-Curbelosin swingyhtyeessä ja vuodesta 1945 trumpetisti Julio Cuevasin guarachayhtyeessä.
År 1947 arbetade han fyra månader med Issa el Saiehs jazzband i Haiti, där han skrev musik för orkestern, spelade in album och fördjupade sin kontakt med afrikanska rytmer.
Vuonna 1947 hän lähti vuodeksi Haitiin Issa el Saiehin jazzyhtyeen säveltäjäksi ja soittajaksi.
År 1948 återvände han till Kuba och blev pianist på nattklubben Tropicana i Havanna 1948-57.
Sen jälkeen hän soitti vuoteen 1957 asti Tropicana -klubilla Havannassa.
Där ackompanjerade han bland andra Rita Montaner under många år.[7] Han medverkade under 1940- och 1950-talen att utveckla mambo, vilken har sitt ursprung i den kubanska nationaldansen danzón.
Vuonna 1952 hän kehitti laulaja Benny Morén kanssa monimutkaisen, seitsemästä päällekkäisestä rytmikuviosta koostuvan batanga -musiikkityylin.[8]
Han spelade för radiostationen RHC Cadena Azul, samarbetade med sångaren Benny Moré och lanserade 1952 den komplicerade musikstilen batanga med sju olika rytmer ovanpå varandra. Den blev populär under en tid, men var för svår att spela och dansa för att slå igenom permanent.[8]
1950-luvulla Valdésilla oli myös oma musiikkikustantamo, kvartetti ja big band Sabor de Cuba.
Han hade under 1950-talet ett eget musikförlag, kvartett och storbandet Sabor de Cuba.
Hiljaiseloa Ruotsissa
Lugna år i Sverige
revolutionen jälkeen 1959 Bebo Valdés lähti Kuubasta palaamatta enää koskaan.
Efter revolutionen på Kuba 1959 stängdes många nöjesetablissemang och därmed speltillfällen.
Hän asui ensin Meksikossa ja sitten Espanjassa, jossa hänestä tuli suositun Lecuona Cuban Boys -yhtyeen jäsen. Huhtikuussa 1963 yhtye sai pidemmän kiinnityksen Tukholman Gröna Lund issa sijaitsevaan ravintolaan.
Bebo Valdés vägrade att gå med i socialistpartiet och valde att i oktober 1960 gå i exil och aldrig återvända. Han var först i Mexico och sedan i Spanien, där han blev medlem i Lecuona Cuban Boys. Bandet turnerade i USA och Europa och han kom till Stockholm och dansrestauranten Tyrol på Gröna Lund i april 1963, kontrakterad för två veckor i en första omgång av Gröna Lunds artistchef Ove Hahn.
Bebo Valdés tapasi 18-vuotiaan ruotsalaisen Rose-Marie Pehrsonin, ja he avioituivat joulukuussa 1963.
I juni samma år mötte han 18-åriga Rose-Marie Pehrson på Tyrol, som han gifte sig med i december 1963. "Det var som om blixten slagit ner i mig.
Valdés perusti Ruotsissa uuden perheen ja esiintyi pianistina vuosikymmenien ajan hotelleissa, ravintoloissa ja Suomeen ajavilla autolautoilla.
Om du möter en kvinna och om du önskar att förändra ditt liv, måste du välja mellan kärleken och konsten.".[9] Bebo Valdés valde att stanna i Sverige, där han bildade ny familj och ordnade en mager försörjning under flera decennier som pianist på hotell, restauranger och finlandsfärjor.
Uran uusi nousu
Ny karriär som världsstjärna
Kun världsmusiken ja Buena Vista Social Club lisäsivät 1990-luvulla yleisön kiinnostusta kuubalaiseen musiikkiin, Bebo Valdés teki näyttävän comebackin saksofonisti Paquito D'Riveran kanssa albumilla Bebo rides again (1994).
Med världsmusiken och Buena Vista Social Club på 1990-talet ökade intresset kraftigt för kubansk musik. Bebo Valdés gjorde comeback med jazzskivan Bebo rides again 1994 i samarbete med saxofonisten Paquito D'Rivera.
Vuonna 1996 hän konsertoi ensi kertaa Yhdysvalloissa 78 vuoden iässä.[10] Bebo Valdés alkoi saada maineen ohella Grammy Awards, joista kaksi tuli albumille El arte del sabor 2001 ja 2002, yksi flamencotaitelilija Diego el Cigalan kanssa tehdylle Lagrimas Negras ja kaksi vuonna 2006 albumista Bebo de Cuba.
År 1996 gjorde han sin konsertdebut i USA, 78 år gammal.[10] Bebo Valdés har erhållit nio Grammy Awards, varav två för El arte del sabor 2001 och 2002, en för Lagrimas Negras och två 2006 för Bebo de Cuba. Lagrimas Negras var ett samarbete med Diego el Cigala, ett av Spaniens absoluta toppnamn inom flamenco-musiken, och var en fusion av kubansk musik och flamenco.
Vuonna 1995 hän soitti vuosikymmenten jälkeen yhdessä poikansa Chucho Valdés in ja tämän Irakere-yhtyeen kanssa San Franciscossa.
År november 1995 spelade han åter med sonen och pianisten Chucho Valdés på en konsert i San Francico med dennes band Irakere.
Bebo Valdés esitti sävellyksensä Suite CubanaNew Yorkin Lincoln Center issä ja konsertoi muun muassa Pariisin Olympia-teatterissa 2004 ja Tukholman Konserthusetissä 2008.[11] Vuoden 2009 albumi Juntos Para Siempre Chucho Valdésin kanssa jäi hänen viimeiseksi levytyksekseen.
Han skrev kompositionen Suite Cubana, som han framförde på Lincoln Center i New York. Bland konserter i Europa gjorde han en på Olympia i Paris 2004 och - sin enda - konsert i Sverige på Konserthuset i Stockholm 2005.[11] År 2008 gjorde han sin sista skivinspelning, för det 2009 utgivna albumet Juntos Para Siempre med sonen Chucho, efter många års separation.
Vuonna 2007 jätti Ruotsin asuttuaan yli 40 vuotta Haningessa Tukholman eteläpuolella, ja muutti Espanjan Benalmádena.
År 2007 lämnade han Sverige, där han bott i Brandbergen i Haninge söder om Stockholm sedan 1964, för att flytta till Benalmádena i Spanien.
Vähän ennen kuolemaansa hän palasi Tukholmaan, jossa kuoli maaliskuussa 2013.
Han återvände till Stockholm strax före sin död i början av 2013.
Levytyksiä
Diskografi i urval
1940-luku Rareza del siglo 1952: Con poco coco, ensimmäinen kuubalainen jam session -levytys[16] 1955: Mambo Caliente, Mambo Riff 1958: Cole Espagñol 1992: Todo ritmo, aiemmin nauhoitetusta materiaalista 1994: Bebo rides again, yhdessä Paquito D'Riveran kanssa 1998: Recuerdas de Habana 1955: Mucho sabór 2001: El Arte del Sabor 2003: Lágrimas negras, yhdessä Diego el Cigalan kanssa 2004: We Could Make Such Beautiful Music Together, med Federico Britos 2004 Descarga caliente, yhdessä Havana All Starsin kanssa, aiemmin nauhoitetusta materiaalista 2005: Bebo de Cuba 2005: Live at the Village Vanguard, yhdessä Javier Colinan kanssa 2007: Sabor de Cuba 2007: Bebo and Cachao, yhdessä Cachao Lópezin kanssa 2008: Bebo 2009: Bebo y Chucho Valdés: Juntos para siempre
1940-talet Rareza del siglo 1952 Con poco coco, den första kubanska inspelningen av en jam session[16] (i Kuba kallad descarga[17]) 1955 Mambo Caliente, Mambo Riff 1958 Cole Espagñol 1992 Todo ritmo , arkivmaterial 1994 Bebo rides again, Messidor Records, med saxofonisten Paquito D'Rivera 1998 Recuerdas de Habana 1955 Mucho sabór 2001 El Arte del Sabor 2003 Lágrimas negras, med flamencosångaren Diego el Cigala 2004 We Could Make Such Beautiful Music Together, med Federico Britos 2004 Descarga caliente, med Havana All Stars, arkivmaterial 2005 Bebo de Cuba 2005 Live at the Village Vanguard, med Javier Colina 2007 Sabor de Cuba 2007 Bebo and Cachao, med Cachao López 2008 Bebo 2009 (sista skivan): Bebo y Chucho Valdés: Juntos para siempre
Elokuvia
Filmografi i urval
2000: Calle 54, Fernando Trueban dokumentti latinalaisesta jazzmusiikista 2004: Blanco y negro: Bebo y Cigala en vivo, Fernando Trueban konserttitallenne 2006: El milagro de Candeal, Fernando Trueban dokumentti 2008: Old man Bebo, dokumentti, ohj. Carlos Carcas 2011: Chico y Rita, animaatioelokuva löyhästi Bebo Valdésin elämän pohjalta, Oscar-ehdokkuus 2012
2000 Calle 54, dokumentärfilm om latinsk jazz av Fernando Trueba 2004 Blanco y negro: Bebo y Cigala en vivo, konsertfilm i av Fernando Trueba 2006 El milagro de Candeal, dokumentärfilm med av Fernando Trueba 2008 Old man Bebo, dokumentärfilm av Carlos Carcas 2011 Chico y Rita, animerad film löst modellerad på Bebo Valdés liv, nominerad för en Oscar 2012
Kirjallisuutta
Bibliografi i urval
RNB Retail and Brands on ruotsalainen vähittäiskauppayritys, jonka osake noteerataan Stockholmsbörsen.
RNB Retail and Brands, detaljhandelsföretag, noterat på Stockholmsbörsen.
RNB omistaa vaatteita, muotia, asusteita, koruja, kosmetiikkaa ja makeisia myyviä kauppaketjuja.
RNB RETAIL AND BRANDS äger, driver och utvecklar butiker inom mode, konfektion, accessoarer, juveler och kosmetik. Fokus är att leverera en ledande service och köpupplevelse.
Yritys toimii 11 maassa ja liikkeitä on yhteensä noin 260.[1]
RNB har verksamhet i 11 länder och det totala antalet butiker i RNB-koncernen uppgår till 262.[1]
RNB:n ketjuja ovat Brothers ja lastenvaateketju Polarn o. Pyret.
Försäljning bedrivs genom butikskoncepten Brothers och Polarn o.
Liiketoiminta-alue Departments & Stores ylläpitää shop-in-shopeja NK -tavarataloissa Stockholm ja Göteborg. Vuosina 2006–2013 RNB omisti myös JC-ketjun, mutta myi sen hongkongilaiselle Denim Island Groupille[2].
Pyret. Inom affärsområde Departments & Stores drivs avdelningar på NK i Stockholm och Göteborg, så kallade shop in shop. RNB ägde tidigare även JC, men sålde det 2013 till Denim Island Group[2].