Grammodes bifasciata[1] és una espècie de papallona nocturna de la subfamília Erebinae i la família Erebidae. Pertany a la tribu Ophiusini.[1]
Grammodes bifasciata[1] är en fjärilsart som beskrevs av Petag 1787. Grammodes bifasciata ingår i släktet Grammodes och familjen nattflyn.[1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[1]
Rinorea acommanthera[1] és un violväxtart que va ser descrita per François Gagnepain.
Rinorea acommanthera[1] är en violväxtart som beskrevs av François Gagnepain.
Rinorea acommanthera inclòs en el gènere Rinorea , i la família violväxter.[2][3] No hi ha subespècies en que apareguin al Catàleg de la Vida.[2]
Rinorea acommanthera ingår i släktet Rinorea och familjen violväxter.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]
style="background: #transparent; text-align:center; border: 1px solid red;;"| Rinorea acommanthera style="background: #transparent; text-align:center; border: 1px solid red;;" | Classificació científica Regne: Plantae Divisió: Tracheophyta Classe: Magnoliopsida Ordre: Malpighiales Família: Violaceae Gènere: Rinorea Espècie: Rinorea acommanthera
Rinorea acommanthera Systematik Domän Eukaryoter Eukaryota Rike Växter Plantae Division Kärlväxter Tracheophyta Klass Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida Ordning Malpigiaordningen Malpighiales Familj Violväxter Violaceae Släkte Rinorea Art Rinorea acommanthera Vetenskapligt namn § Rinorea acommanthera Auktor Gagnep. Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex
Berit Maria Lindholm (Estocolm, Suècia, 18 d'octubre de 1934,[1] és una cantant d'òpera sueca (soprano dramàtica).[2][3][4][5][6][7]
Berit Maria Lindholm, född Jonsson 18 oktober 1934 i Stockholm,[1] är en svensk operasångare (dramatisk sopran).[2][3][4][5][6][7]
El debut internacional de Lindholm es va produir a la Deutsche Oper am Rhein de Düsseldorf/Duisburg, on va cantar el paper de Brünnhilde de Der Ring des Nibelungen, un paper que al llarg de la seva carrera ha cantat a prop de 50 vegades.
Lindholms utgångspunkt för utlandsengagemang har varit Deutsche Oper am Rhein (Düsseldorf/Duisburg), där hon sjungit Brünnhilde i 25 kompletta Der Ring des Nibelungen, av under karriären totalt omkring 50.
Ha estat reconeguda especialment pels rols de les òperes de Richard Wagner i de Richard Strauss.[10] Va interpretar els tres papers femenins d'Elektra de Richard Strauss.[11] Lindholm va ser la primera Isolde de Tristan und Isolde de Wagner mai cantada a l'antiga Unió Soviètica, en concret al Teatre Bolxoi de Moscou, amb l'Òpera de l'Estat de Viena sota la direcció de Karl Böhm, l'any 1971, acompanyada del tenors Wolfgang Windgassen i Jess Thomas.
Hon har blivit uppmärksammad framförallt för roller i operor av Richard Wagner och Richard Strauss.[10] Hon har sjungit alla de tre ledande kvinnorollerna i Richard Strauss opera Elektra.[11] Lindholm var den första Isolde någonsin i Sovjetunionen. Detta skedde vid ett gästspel på Bolsjojteatern med Wagners Tristan und Isolde, av Wiener Staatsoper under ledning av Karl Böhm 1971.
Més tard va ser també la primera Brünnhilde en Der Ring des Nibelungen cantada també per primera vegada a la Unió Soviètica, amb l'Òpera Reial d'Estocolm, en 1975.
Hon var även den första Brünnhilde då Der Ring des Nibelungen för första gången gavs i Sovjetunionen vid Kungliga Operans gästspel 1975.
Aquest dos papers, Isolde i Brünnhilde, han estat els seus papers més exitosos[8][12] i també els que més vegades ha interpretat al llarg de la seva carrera.[13][14] Va crear el paper de Divanah en l'estrena mundial de l'òpera Behold the Sun d'Alexander Goehr en Duisburg (Alemanya), l'any 1985.[15] Lindholm es va retirar en 1993.
Gästspelet är delvis dokumenterat på en skivinspelning, se under avsnittet Diskografi. Lindholm räknar själv Isolde och Brünnhilde[8][12] som sina främsta roller och det är också de mest framförda i hennes karriär.[13][14] Hon kreerade rollen som Divanah vid urpremiären av Goehrs Behold the Sun i Duisburg, 1985.[15] Hon avslutade karriären 1993.
En 1972 Lindholm va patir un problema a les cordes vocals i va haver de cancel·lar algunes de les seves actuacions.
Under 1972 råkade Lindholm ut för blödande stämband och ställde därför in en rad framträdanden.
Seguint una recomanació de Birgit Nilsson, va estudiar durant més de sis mesos, entre altres coses, tècniques de respiració amb un professor de Nova York.[16] Com a resultat la seva veu va canviar, perdent en gran part el seu molt significatiu vibrato i augmentant el seu volum sonor.
På rekommendation av Birgit Nilsson studerade hon istället under ett halvår bland annat andningsteknik hos en sångpedagog i New York.[16] Resultatet blev en röst helt utan ett tidigare ganska påtagligt vibrato och en kraftigt ökad röstvolym.
Quan va tornar, la seva veu recordava molt la de la soprano sueca Astrid Varnays en el seus millors moments.
När hon därefter återkom påminde rösten mycket om Astrid Varnays under denna sångerskas glansdagar.
Després d'una actuació del Die Walküre al Covent Garden en 1975, famós crític Harold Rosenthal va escriure sobre ella en la revista britànica Òpera: "mai havia sentit Berit Lindholm amb tant bona veu abans d'ara.
Efter ett framförande av Die Walküre på Covent Garden 1975 skrev den kända kritikern Harold Rosenthal i den brittiska tidskriften Opera: ”I have never heard Berit Lindholm in better voice before.
Quan canta com ho està fent difícilment es pot fer millor aquest paper".
When she sings like this, she could hardly be bettered in the role.”
Quan va interpretar Der Ring des Nibelungen en el mateix teatre un parell d'anys després, un crític va escriure en la mateixa revista: "el Covent Garden es pot felicitar de tenir dues il·lustres Brünnhildes" (Lindholm havia compartir el paper de Brünnhilde amb la soprano gal·lesa Gwyneth Jones).
När Der Ring des Nibelungen efter ett par år i sin helhet stod på repertoaren, skrev en recensent i samma tidskrift: ”Covent Garden can congratulate itself in having two such illustrious Brünnhildes.” (Hon delade denna gång rollen som Brünnhilde med Dame Gwyneth Jones).
L'èxit va fer que més tard contractessin Lindholm per cantar el paper d'Isolde a Londres, en companyia de Jon Vickers.
Framgångarna ledde för Lindholms del till att hon något senare engagerades för att i London sjunga Isolde mot Jon Vickers.
Va cantar a continuació en Estocolm l'òpera Der Ring des Nibelungen sota la direcció de de Rudolf Kempe, en Estocolm a la tardor de 1975, i l'òpera Tosca de Puccini, amb Nicolai Gedda, el 30 de desembre de 1975.
Även svenskarna fick del av Lindholms sångkonst i den av Rudolf Kempe ledda Der Ring des Nibelungen i Stockholm, hösten 1975, och i Puccinis Tosca mot Nicolai Gedda 30 december 1975. (Båda representerade i diskografin nedan.)
Lindholm va interpretar el paper de Sieglinde en una única actuació especial de Die Walküre a San Francisco, amb Birgit Nilsson com a Brünnhilde.
Rollen som Sieglinde studerade Lindholm in för ett enda speciellt framförande av Die Walküre i San Francisco. Birgit Nilsson var Brünnhilde.
1976 – Hovsångerska (títol honorífic suec per a dones cantants d'òpera). 1984 – Soci número 850 de la Real Acadèmia Sueca de Música, de la qual va ser vicepresidenta entre 1995 i 1997.[18] 1988 – Litteris et artibus (distinció de la Casa Reial sueca). 2005 – Medaljen för tonkonstens främjande (medalla de la promoció musical, la més alta distinció musical en Suècia), número 161.[11]
1976 – Hovsångerska 1984 – Ledamot nummer 850 av Kungliga Musikaliska Akademien och var dess vice preses 1995–1997[18] 1988 – Litteris et Artibus 2005 – Medaljen för tonkonstens främjande, nummer 161[11]
Rols (l'any indica la primera representació)
Roller (årtal anger ffg.)
ISBN 91-7054-518-9 (inb.) ↑ Error en el títol o la url.«». ↑ Petersén, Gunilla. ”Berit Lindholm – Salome”.
ISBN 91-7054-518-9 (inb.) ↑ ”Teatr Wielki”. http://guschlbauer.com/Progr/vol25.pdf. Läst 29 november 2011. ↑ Petersén, Gunilla. ”Berit Lindholm – Salome”. På Operan (4 1981/1982).
På Operan (4 1981/1982).
LIBRIS-ID:8261705. ISSN 0348-6346.
LIBRIS-ID:8261705.
1 2 ”Medaljer och Priser”.
ISSN 0348-6346.
Kungliga Musikaliska Akademien Årsskrift 2005.
1 2 Error en el títol o la url.«». ↑ Aronsson Katarina, red (2008).
Kungliga Musikaliska Akademien. sid. 21. http://www.musakad.se/download/18.25e6bcc411eccf1b68980004025/%C3%85rsskrift+2005.pdf. ↑ Aronsson Katarina, red (2008).
Libris 10667114 ↑ Förteckning över Lindholms framträdanden som främst Brünnhilde i Bayreuth.
Libris 10667114 ↑ Förteckning över Lindholms framträdanden som främst Brünnhilde i Bayreuth. Arkiverad 12 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.
Arxivat 2011-octubre-12 en la Wayback Machine. ↑ Allmän biografi som inleds med hänvisningar till inspelningar av Isoldes Liebestod. ↑ Campbell, Alexander: A Conversation with Berit Lindholm (una de les fonts més importants per a aquest article.
Läst 4 november 2011. ↑ Allmän biografi som inleds med hänvisningar till inspelningar av Isoldes Liebestod. Läst 4 november 2011. ↑ Campbell, Alexander: A Conversation with Berit Lindholm. Läst 4 november 2011.
Inclou les ofertes de gravacions de rebutjades, la crisi de veu i molt més). ↑ Error en el títol o la url.«». ↑ Campbell ↑ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996).
En av de viktigare källorna för denna wikipediaartikel. Nämner bland annat de erbjudanden om grammofoninspelningar som avvisades, röstkrisen med mera.). ↑ James McCray. ”The singer” (på engelska). http://www.jamesjmccray-voicestudio.com/id1.html. Läst 29 november 2011. ↑ Campbell ↑ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996).
Lindholm va créixer en Fredhäll i va cursar els seus estudis de secundària a l'Escola Superior de Bromma (un districte d'Estocolm).
Lindholm växte upp i Fredhäll och tog studentexamen på latinlinjen vid Bromma högre allmänna läroverk.
Es va graduar a la universitat l'any 1957 i després va estudiar música amb Brita von Vegesack, Käthe Bernstein-Sundström a l'Escola d'Òpera d'Estocolm, entre 1961 i 1963.
Hon avlade därefter folkskollärar- och kantorsexamen 1957, och studerade därefter sång hos Brita von Vegesack, Käthe Bernstein-Sundström och vid Operahögskolan 1961–1963.
Va debutar l'any 1963 com la Comtessa en Les noces de Fígaro de Mozart a l'Òpera Reial d'Estocolm i des de llavors ha cantat en escenaris internacionals com ara el Royal Opera House Covent Garden de Londres,[8] el Festival de Bayreuth, Merola Opera de San Francisco, Dallas Opera, Metropolitan Opera de Nova York, Bayerische Staatsoper de Munic, Wiener Staatsoper, Gran Teatre del Liceu de Barcelona, Teatre Bolxoi de Moscou, l'Òpera de Budapest, Teatre Wielki de Varsòvia[9] i l'Òpera de Marsella.
Hon debuterade 1963 som Grevinnan i Figaros bröllop vid Kungliga Teatern och har därefter sjungit på internationella scener som Royal Opera House Covent Garden i London[8], Bayreuthfestspelen, Merola Opera i San Francisco, Dallas Opera, Metropolitan Opera i New York, Bayerische Staatsoper i München, Wiener Staatsoper, Teatro Liceo i Barcelona, Bolsjojteatern i Moskva, operan i Budapest, Teatr Wielki i Warszawa[9], operan i Marseille med flera.
Si li van oferir diferents ofertes d'enregistrament d'òperes. Només va acceptar enregistrar el rol de Cassandre en Les troyens de Berlioz, per al segell Philips (1970).
Hon erbjöds flera roller från kommersiella skivbolag av vilka hon endast accepterade en, Kassandra i Trojanerna för Philips.
Li van oferir cantar el paper de Chrysotemis en l'enregistrament de Georg Solti de l'òpera Elektra de Richard Strauss i també enregistrat amb Herbert von Karajan el paper de Brünnhilde en Siegfried i Götterdämmerung per al segell Deutsche Grammophon, però Lindholm va rebutjar aquestes ofertes perquè aleshores ella no creia que tingués prou experiència sobre els rols en qüestió.[17] Existeixen gravacions en directe d'ella.
Hon erbjöds sjunga Chrysotemis i Georg Soltis inspelning av Richard Strauss Elektra på Decca samt av von Karajan att medverka som Brünnhilde i hans Siegfried och Götterdämmerung för Deutsche Grammophon. Lindholm avböjde dock dessa erbjudanden eftersom hon vid den tiden inte tyckte sig ha tillräcklig erfarenhet av rollerna ifråga.[17] Live-inspelningarna är desto flera.
Dos dels seus enregistraments, Tannhäuser i Götterdämmerung, han estat editats per la companyia discogràfica russa Melodya.
Två av Berit Lindholms skivupptagningar, Tannhäuser och Götterdämmerung, har kommit ut på ryska skivbolaget Melodya, något som är ytterst ovanligt för en svensk artist.
Usuari:Jmrebes/proves
Berit Lindholm
Comtessa – Les noces de Fígaro de Mozart, debut a l'Òpera Reial d'Estocolm, 1963 Chrysothemis – Elektra de Strauss, Òpera de París, 1964 Leonora – Fidelio de Beethoven, Estocolm, 1965 Leonora – Leonora, Londres, 1970 Tosca – Tosca de Puccini, Estocolm, 1965 Elsa – Lohengrin de Wagner, Estocolm, 1966 Venus – Tannhäuser de Wagner, Bayreuth, 1967 Amelia – Un ballo in maschera de Verdi, Estocolm, 1967 Brünnhilde – Die Walküre de Wagner, Bayreuth 1968 Abigaille – Nabucco de Verdi, Estocolm, 1968 Elisabeth – Tannhäuser de Wagner, Estocolm, 1968 Brünnhilde – Siegfried de Wagner, Festival de Bayreuth, 1969 Turandot – Turandot de Puccini, Estocolm, 1969 Isolda – Tristan und Isolde de Wagner, Estocolm, 1970 Brünnhilde – Götterdämmerung de Wagner, Estocolm, 1970 Noia flor – Parsifal de Wagner, Zuric, 1977 Dona del tintorer Barak – Die Frau ohne Schatten de Strauss, Düsseldorf, 1977 Englantina – Euryanthe de von Weber, Estocolm, 1979 Salomé – Salome de Strauss, Estocolm, 1984 Elektra – Elektra de Strauss, Deutsche Oper am Rhein, 1981 Bergadrottningen – Der bergtagna (Ivar Hallström), Umeå, 1987 Ortrud – Lohengrin, Estocolm, 1987 Klytemnästra – Elektra, Estocolm, 1993
Grevinnan – Figaros bröllop, debut Kungliga Teatern, Stockholm, 1963 Chrysothemis – Elektra, Parisoperan, 1964 Leonore – Fidelio, Stockholm, 1965 Leonore – Leonore, London, 1970 Tosca – Tosca, Stockholm, 1965 Elsa – Lohengrin, Stockholm, 1966 Venus – Tannhäuser, Bayreuth, 1967 Amelia – Maskeradbalen, Stockholm, 1967 Brünnhilde – Valkyrian, Bayreuth 1968 Abigaille – Nebukadnessar, Stockholm, 1968 Elisabeth – Tannhäuser, Stockholm, 1968 Brünnhilde – Siegfried, Bayreuthfestspelen, 1969 Turandot – Turandot, Stockholm, 1969 Isolde – Tristan och Isolde, Stockholm, 1970 Brünnhilde – Ragnarök, Stockholm, 1970 Kundry – Parsifal, Zürich, 1977 Färgarfrun – Die Frau ohne Schatten, Düsseldorf, 1977 Eglantine – Euryanthe, Stockholm, 1979 Salome – Salome, Stockholm, 1984 Elektra – Elektra, Deutsche Oper am Rhein, 1981 Bergadrottningen – Den bergtagna (Ivar Hallström), Umeå 1987 Ortrud – Lohengrin, Stockholm, 1987 Klytämnestra – Elektra, Stockholm, 1993
Cassandre – Les troyens, Londres 1967 Aida, concert, Oslo 1971 Gurre-Lieder (Arnold Schönberg), Oslo 1977 Cançons de Moses Pergament, Estocolm 1968 Landschafft der Schreien, Maurice Karkoff, Estocolm 1968 Cançons de Kerstin Jeppsson, Estocolm 1985 Cançons de Bo Linde, Estocolm 1987 Helmwige, Die Walküre de Wagner Les tres Nornes, de la tetralogia de Wagners Vier letzte Lieder, Richard Strauss, Estocolm Part de soprano del rèquiem alemany Ein deutsches Requiem, de Brahms, Uppsala Wesendonck Lieder de Richard Wagner, Malmö 1983 Concert de mitjanit al Museu Nacional d'Estocolm.
Kassandra – Trojanerna, London 1967 Aida, konsert Oslo, 1971 Tove – Gurre-Lieder (Arnold Schönberg, Oslo 1977 Sånger av Moses Pergament, Stockholm 1968 Landschafft der Schreien, Maurice Karkoff, Stockholm 1968 Sånger av Kerstin Jeppsson, Stockholm 1985 Sånger av Bo Linde, Stockholm 1987 Helmwige, Wagners Valkyrian Tredje Nornan, Wagners Ragnarök Vier letzte Lieder, Richard Strauss, Stockholm Sopransolot i Brahms Ein deutsches Requiem, Uppsala domkyrka Wesendonck-Lieder och operaarior, Richard Wagner, Malmö 1983 Midnattskonsert på Nationalmuseum, Stockholm.
Música, entre altres, de Händel i Gluck Fidelio, de Beethoven, en la Sala de Concerts Hörsalen, Norrköping, Suècia Aparició entre els solistes d'òpera en Gröna Lund, Estocolm Concerts en Waldemarsudde, Estocolm Concert wagnerià a Malmö, retransmès per la ràdio Isolde, en versió concert, en la sala Carnegie Hall de Nova York
Musik bland annat av Händel och Gluck Beethovens Fidelio, konsertant i Hörsalen, Norrköping Framträdande med Operasolisterna på Gröna Lund, Stockholm Romanskonsert på Waldemarsudde, Stockholm Wagnerkonsert i Malmö, radiosänd Isolde, konsertant i Carnegie Hall, New York
Altres actuacions
Övrigt, konsertframföranden etc.
Universitat Tècnica Particular de Loja és una universitat a l'Equador.[1] Està situat a la província de Loja, a la part sud del país, a 400 km al sud de la capital Quito.
Universidad Técnica Particular de Loja är ett universitet i Ecuador.[1] Det ligger i provinsen Loja, i den södra delen av landet, 400 km söder om huvudstaden Quito. Universidad
Plantilla:Geobox
Universidad Técnica Particular de Loja Universitet Land Ecuador Provins Loja Höjdläge 2 187 m ö.h. Koordinater 3°59′17″S 79°11′56″W / 3.98795°S 79.19889°V / -3.98795; -79.19889 Tidszon EST (UTC-5) GeoNames 9613551 Läge i Ecuador Läge i Ecuador
Usuari:XVRJMNZ/Universidad Técnica Particular de Loja
Universidad Técnica Particular de Loja
Tomba de Brita Hertzbergs i del seu marit Einar Beyrons a l'església antiga de Sant Ibb
Brita Hertzbergs och maken Einar Beyrons grav vid Sankt Ibbs gamla kyrka.
Olga Brita Lovisa Hertzberg Beyron (Norrköping, Suècia, 19 d'octubre de 1901 – Estocolm, 17 de novembre de 1976)[1] fou una cantant d'òpera (soprano) i actriu sueca.
Olga Brita Lovisa Hertzberg Beyron, född Hertzberg 19 oktober 1901 i Norrköping, död 17 november 1976 i Stockholm,[1] var en svensk operasångare (sopran) och skådespelare.
Herzberg va fer el seu debut en l'Òpera Real (Kungliga Operan) d'Estocolm l'any 1924 com a Mignon, en l'òpera homònima d'Ambroise Thomas, i com a Mimì en La bohème de Puccini, però ja havia debutat professionalment temps abans per a la companyia Arbis a Norrköping.
Hertzberg debuterade på Kungliga Teatern 1924 som Mignon och Mimi i La Bohème men hade flera år tidigare uppträtt på Arbis i Norrköping.
El seu repertori va ser molt ampla, incloent-hi el període d'obres entre Christoph Willibald Gluck i Gian Carlo Menotti.
Hon hade ett brett register av roller från Christoph Willibald Gluck till Gian Carlo Menotti.
Va cantar, entre altres, rols principals de Wagner com ara les Brünhilde i el de Isolda a Tristan und Isolde i de Verdi el de Elisabeth a Don Carlos.
Hon sjöng bland annat de stora roller av Wagner som Brünhilde och Isolde i Tristan och Isolde och Verdi som Elisabeth i Don Carlos.
Hertzberg va cantar el paper de Katerina Izmailova de Lady Macbeth de Mtsensk de Dmitri Xostakóvitxh a l'estrena sueca de 1935, i va participar en l'estrena de Judith de Natanael Berg en 1934 i de Lycksalighetens ö de Hilding Rosenberg en 1948.
Hertzberg sjöng Katerina Ismailova av Dmitrij Sjostakovitj vid den svenska premiären 1935 och medverkade vid urpremiärerna av Natanael Bergs Judith 1934 och Hilding Rosenbergs Lycksalighetens ö 1948.
Va cantar convidada als teatres d'òpera dels països nòrdics, a Praga, Budapest, Bolonya i al Gran Teatre del Liceu de Barcelona.
Hon gästspelade vid operahusen i de nordiska länderna, Prag, Budapest, Bologna och Barcelona.
Es va retirar de l'òpera de 1954.
Hon pensionerade sig från Operan 1954.