Lucas Spampinato (Лукас спампинато) з'яўляецца футбольны трэнер і французскі пісьменнік нарадзіўся 6 снежня 1989 года Грэноблі.[1][2][3]
Lucas Spampinato (født 6. december, 1989 i Grenoble) er en fodboldtræner og fransk forfatter[1][2][3]
Оле Клінт-Енсэн, (31 сакавіка 1918 года, Нествед - 13 чэрвеня 1980, Орхус) - дацкі археолаг, прафесар, доктар філасофіі.
Ole Klindt-Jensen, (født 31. marts 1918 i Næstved, død 13. juni 1980 i Aarhus) var en dansk arkæolog, professor, dr.phil.
Клінт-Енсэн пачаў сваю кар'еру ў Нацыянальным музеі ў Капенгагене, але ў 1960 годзе замяніў свайго старэйшага сябра і калегу, П. В.
Klindt-Jensen begyndte sin karrierre ved Nationalmuseet i København, men i 1960 efterfulgte sin ven og ældre kollega P. V. Glob i professorstolen i det nyindrettede arkæologiske institut ved Aarhus Universitet.
Глоба на пасадзе прафесара кафедры ў нядаўна заснаваным археалагічным інстытуце пры Універсітэце Орхуса.
Dermed blev han den som realiserede Globs drømme om en samling af de kulturhistoriske studier og en udflytning af institut og museum til Moesgaard.
Клінт-Енсэн загінуў у ДТЗ за дзень да пачатку сваёй працы ў якасці прафесара і дырэктара музея дагістарычнай Даніі.
Klindt-Jensen døde i et færdselsuheld en dag på vej til sit arbejde som professor og direktør for Moesgaard museum.
Наступнае ўскрыццё паказала, што ён быў у нецвярозым стане за рулём, калі адбылася аварыя.
Den efterfølgende obduktion viste, at han var alkoholpåvirket, da uheldet indtraf.
Оле Клінт-Енсэн нарадзіўся ў дацкім горадзе Нествед у 1918, але пераехаў у дзяцінстве з бацькамі на востраў Борнхальм, дзе ён у 1936 стаў вучнем мясцовай гімназіі.
Ole Klindt-Jensen blev født i Næstved i 1918, men flyttede som barn med sine forældre til Bornholm, hvor han i 1936 blev student fra Rønne Statsskole.
У 1936-1944 гадах ён вучыўся археалогіі ў Ёханеса Брондстэда і Кнуда Фрыса Ёхансена на кафедры археалогіі ва ўніверсітэце Капенгагена.
1936-1944 studerede han arkæologi hos Johannes Brøndsted og Knud Friis-Johansen ved det unge institut for arkæologi ved Københavns Universitet.
У студэнцкія гады ён між іншым прымаў удзел у раскопках у Барэмосэ.
Under studieårene deltog han blandt andet i udgravningerne af den befæstede jernalderlandsby i Borremose.
У 1950 апублікаваў сваю доктарскую дысертацыю "Замежныя ўплывы у Даніі ранняга жалезнага веку", як XX том часопіса "Acta Archaeologica".
I 1950 udkom hans doktorafhandling "Foreign Influences in Denmarks Early Iron Age" som bind XX af tidsskriftet "Acta Archaeologica".
Дысертацыя (абараніўся 14. снежня 1950) вызвала вялікі міжнародны рэзананс, як і многія з яго пазнейшых твораў
Afhandlingen (forvaret 14. december 1950) nød stor international bevågenhed lige som mange af hans senere skrifter der alle viste hans evne til at kunne uddrage store europæiske kulturhistoriske linier i selv små detaljer.
У 1966 Клінт-Енсэн быў абраны генеральным сакратаром "{{нп3|Міжнародны саюз дагістарычных і протагістарычных навук|Міжнароднага саюза дагістарычных і протагістарычных навук||International Union for Prehistoric and Protohistoric Sciences}}".
I 1966 blev Klindt-Jensen valgt til generalsekretær for "Union Internationale des Sciences Préhistoriques et Protohistoriques" (UISPP).
Літаратура
Kilder
Кнуд Фрыс Ёхансен (1 лістапада 1887, Фрэдэрысія - 17 чэрвеня 1971, Хілерод) - дацкі археолаг.
Knud Friis Johansen (født 1. november 1887 i Fredericia, død 17. juni 1971 i Hillerød) var en dansk arkæolog.
Фрыс Ёхансан быў сынам інспектара Каралеўскай школы глуханямых Х. Ёхансена (пам.
Friis Johansen var søn af inspektør ved den kgl. døvstummeskole Chr.
1940) і яго жонкі Вільхельміны, народжанай Фрыс (пам.
Johansen (død 1940) og hustru Vilhelmine, født Friis (død 1930).
1930). Ён скончыў гімназію Фрэдэрысіі ў 1904 і атрымаў акадэмічную ступень Candidatus magisterii у 1911 годзе.
Han blev student fra Fredericia Gymnasium 1904 og cand.mag. 1911.
Фрыс Ёхансен працаваў у Нацыянальным музеі ў 1911-1926 гадах; з 1911 года памочнікам наглядчыка, а з 1922 інспектарам і начальнікам старажытнасцяў, дзе ён працаваў як у класічнай, так і дагістарычнай археалогіі.
Friis Johansen var ansat på Nationalmuseet i tidsrummet 1911-1926; fra 1911 som underinspektør og fra 1922 som inspektør og leder af Antiksamlingen, hvor han arbejdede såvel inden for den klassiske som den forhistoriske arkæologi.
Разам з Крысціянам Блінкенбергам удзельнічаў у праекце {{нп3|Corpus vasorum antiquorum|||Corpus vasorum antiquorum}}, а ў 1923 годзе ён апублікаваў працу пра знаходку ў Хобі.
Sammen med Christian Blinkenberg publicerede han Antiksamlingens vaser, og i 1923 publicerede han Hobyfundet.
З 1926 па 1956 Ёхансан быўў прафесарам класічнай археалогіі ва ўніверсітэце Капенгагена.
Fra 1926 til 1956 var Johansen professor i klassisk arkæologi ved Københavns Universitet.
Яго дысертацыя Sikyoniske Vaser (1918), была піянерскай па даследаванні ранніх карынфскіх ваз.
Hans disputats, Sikyoniske Vaser (1918), var banebrydende for udforskningen af de tidlige korinthiske vaser.
Ён быў універсітэцкім прарэктарам у 1946-47 гадах, ганаровым членам Таварыства антыквараў у Лондане і ў Грэчаскім таварыстве ў Лондане; таксама членам Дацкай каралеўскай акадэміі навук, {{нп3|Фінскае таварыства навук і лістоў|Фінскага таварыства навук і лістоў||Finnish Society of Sciences and Letters}} у Хельсінках і Навуковага таварыства ў Лундзе; член рэдкалегіі выдання "Acta Arehæologiea", праўлення {{нп3|Ny Carlsbergfondet||da|Ny Carlsbergfondet}} у 1938-31 гадах. З кастрычніка 1957 года ўвайшоў у Савет дырэктараў {{нп3|Новая гліптатэка Карлсберга|Новай гліптатэкі Карлсберга|ru|Новая глиптотека Карлсберга}} (з 1946 года прэзідэнт) і ў Савет дырэктараў {{нп3|Rask-Ørsted Fondet||da|Rask-Ørsted Fondet}}.
Han var universitetets prorektor 1946-47, Honorary Member of The Society of Antiquaries, London, og af Hellenic Society, London; medlem af Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskab, af Finska Vetenskaps-Societeten, Helsingfors og af Vetenskaps-Societeten, Lund; medlem af redaktionen for Acta Arehæologiea, af direktionen for Ny Carlsbergfondet 1938-31. oktober 1957, af bestyrelsen for Ny Carlsberg Glyptotek (formand 1946) og af bestyrelsen for Rask-Ørsted Fondet.
Ён быў кавалерам {{нп3|Ордэн Данеброг|Ордэна Данеброга|ru|Орден Данеброг}}.
Han var Kommandør af Dannebrogordenen og Dannebrogsmand.
Ён ажаніўся 21 мая 1926 года з {{нп3|Magisterkonferens|mag.art.|da|Magisterkonferens}} Шарлотай Фрыс Ёхансан (якая нарадзілася 5 лютага 1892 у {{нп3|Грунфар|Грундфары|nl|Grundfør}}).
Han blev gift 21. maj 1926 med mag.art. Charlotte Friis Johansen (født 5. februar 1892 i Grundfør), datter af sognepræst Holger Brøndsted (død 1916).
Яны сталі бацькамі двух класічных філолагаў {{нп3|Хольгер Фрыс Ёхансан|Хольгера Фрыса Ёхансана|da|Holger Friis Johansen}} (1927-1996) і {{нп3|Карстэн Фрыс Ёхансан|Карстэна Фрыса Ёхансана||Karsten Friis Johansen}} (1930-2010).
Han var far til de to klassiske filologer Holger Friis Johansen (1927-1996) og Karsten Friis Johansen (1930-2010).
{{нп3|Kraks Blå Bog|||Kraks Blå Bog}} 1957.
Kraks Blå Bog 1957.