(beenghkeme) Tjidtjie?
(knackning) Mamma?
Tjidtjie?
Mamma?
Christina?
Christina?
(beenghkeme)
(knackning)
(musihke; nyjsenæjja joejkeste)
(bilstereo: jojkande kvinna)
Govlh anneh.
Hör du?
Månnoeh Sannah dutnjan åasteme daam.
Sanna och jag köpte den här åt dig.
Dov dajveste båata.
Det är från där du kommer ifrån.
Im maam utnieh darjodh desnie, doj almetjigujmie.
Jag har inget att göra där, med de där.
- Mah guarkah maam lååvle?
- Förstår du vad hon sjunger?
- Im dam lyjhkh.
- Jag tycker inte om det.
Govloe goh... dan geehpeminie.
Det är ju...så skrikigt.
Dah sualadieh jïh gieliestieh.
Och de stjäl och de ljuger.
Jïh dah aaj... hujjieh.
Och de...tja, de gnäller.
(gærhkoebealloe)
(kyrkklocka)
Naa, dellie badth.
Ja, nu så.
Åabpedh hov lij.
Det är din syrra.
Daelie vaadtsajibie.
Nu går vi in.
- Ibie gujht guhkiem årroeh.
- Men vi stannar inte länge.
- Ijje.
- Nej, okej.
Goh altese aehtjie jïh åabpa jeemigan lij öövre vaejvies boelhke.
Hennes pappas död och förlusten av hennes syster var en smärtsam tid i hennes liv,
Joejkeme lij vuekie ihke buektiehtidh jieledh faamoeh gaavnedh gåhkalidh jïh gåetide båetedh-
Jojken blev hennes sätt att överleva ett sätt att finna kraft ett sätt att komma bort och komma hem,
- altese gåetiesæjjan giesielaantesne maam åemie Njenna gaerhtieji.
Hem till sommarvistet som Njenna älskade så mycket,
(ålma joejkeste)
(man jojkar)
- Daate aahkasadth.
- Till farmor.
- Aahka.
- Farmor.
Gïemhpe, aahka.
Farmor, snälla.
Elle -Marja.
Elle-Marja,
Åesiem vaaltam sårkoste.
Jag beklagar sorgen.
Mannasinie ih leah goh båateme...
Men varför har du inte kommit...
Aellieh, im guarkah.
Nej, jag förstår inte.
Dïhte hov fïerhten jaepien eevtjeme dejtie dov mieside mïerhkesjidh.
Varje år har hon insisterat på att märka dina kalvar,
- Im guarkah.
- Nej, jag förstår inte.
- Jïh bovtside sjïdtedidh.
- Hon har sparat din hjord,
- Nov gujht guarkah.
- Jo, du förstår,
- Manne vaadtsijem.
- Jag går nu.
(soptsestalleme)
(sorl)
Man tjaebpies gapta.
Vilken fin kolt,
- Datne tjaebpie sjïdtih.
- Jättefin.
- Nåå, joekoen tjaebpie.
- Ja, verkligen jättefin.
- Jöödtedh, man tjaebpie.
- Gud, vad fin.
Aahka, geahtjh!
Titta, farmor.
Ij goh tjaebpie?
Visst är den fin?
Dam ij leah gåessie åtneme.
Det har hon aldrig haft. Så klart.
Ij leah badth...
Det är ju inte direkt...
Dellie gåetide vualkajibie.
Vi åker hem nu.
Åadtjoejibie jïjjedidh Jon -Oloven jïh såålege åabpedh fuelhkien luvnie.
Vi får sova hos Jon-Olov och din syrras familj.
Jeenjesh vuelkieh dallegh mïerhkesjidh.
För de flesta ska ju direkt upp på kalvmärkningen.
- Sannese luste åådtjeme dåeriedidh...
- Det vore superkul för Sanna...
- Ijje.
- Nej.