Vēlos teikt dažus vārdus par kāzām.
Jag skulle vilja säga några ord om bröllop.
Tikko vienās biju.
Jag har precis gått igenom ett.
Ne jau savās, bet meitas.
Inte mitt eget. Min dotters.
lespējams, reiz tālā nākotnē es tās atcerēšos ar maigām rūpēm sirdī, bet ne tagad.
En dag, långt in i framtiden, kanske jag kan se tillbaka på det som ett varmt minne, men inte nu.
Man vienmēr šķita, ka laulība ir lieta vienkārša.
Jag har alltid trott att äktenskap var en enkel historia.
Puisis un meitene satiekas, iemīlas, apprecas, viņiem ir bērni un galu galā bērni izaug, satiek citus bērnus iemīlas un apprecas, un tā tālāk un tā joprojām.
Pojke och flicka träffas, de blir kära, gifter sig. De har barn, så småningom växer barnen upp, träffar andra barn, blir kära och gifter sig, och så vidare och vidare.
Ja lūkojas šādi, tad viss šķiet ne tikai vienkārši, bet pat vienmuļi.
På det viset är det inte bara enkelt, det är riktigt monotont.
Nepadomāju par kāzām.
Jag räknade inte med bröllopet.
Jūs, tēvi, to sapratīsiet.
Alla fäder kommer att förstå.
Jums ir maza meitiņa.
Du har en flicka.
Viņa jūs apbrīno.
Hon ser upp till dig.
Jūs esat viņas autoritāte.
Du är hennes orakel.
Viņas varonis.
Hennes hjälte.
Tad pienāk diena, kad viņa pirmo reizi ieliek ilgviļņus... ..un dodas uz pirmo balli.
Och så kommer dagen när hon skaffar sig sin första permanent.
Un no tās dienas jūs nemitīgi esat panikas pārņemts.
och går till sin första fest, från den dagen är du i konstant panik.
baidāties, ka viņa kādu apprecēs.
Om pojkarna svärmar runt henne, är du i panik av rädsla att hon kommer gifta sig med en av dem.
Savukārt, ja puiši nedrūzmējas, jūs nomāc citas bailes... ..un jūs prātojat, kas viņai vainas.
Om de inte svärmar runt henne, grips du av en annan typ av panik, och undrar vad som är fel på henne.
Tāpēc jūs par to neraizējaties. Jūs sev sakāt:
Du bestämmer dig för att inte oroa dig
"Man ir gana daudz laika, lai par to raizētos.
Du säger till dig själv: "Jag har gott om tid att oroa mig för det".
Raizēšos vēlāk."
"Jag struntar helt enkelt i att tänka på det."
Un tad pēkšņi tas notiek.
Och så plötsligt händer det.
Pirms trim mēnešiem, tieši pirms trim mēnešiem... ..manu mieru satricināja vētra.
Det var bara tre månader sen, exakt tre månader sen, stormen kom.
Tā bija parasta diena, gluži kā jebkura cita.
Det var en helt vanlig dag, precis som alla andra dagar.
Kā parasti ar vilcienu braucu mājās.
Jag hade tagit pendeltåget hem, som vanligt.
Kā parasti bija vēls.
Det var försenat som vanligt.
Mums pieder maza mājiņa priekšpilsētā. Nu, gandrīz pieder.
Vi äger hus i en förort, åtminstone äger vi nästan det.
To uzcēlu, kad kļuvu par pilntiesīgu partneri savā advokātu firmā.
Byggde det när advokatbyrån gjorde mig till full partner.
Kā parasti mājās mani sagaidīja Flija.
Som vanligt var Ellie den första att hälsa mig.
Viņa apjautājās par to, kā man gāja, un es apjautājos, kā gāja viņai.
Hon frågade mig vilken typ av dag jag haft, och jag frågade henne vilken typ av dag hon haft.
Un tur bija arī mūsu Delaila, viņa allaž bija tāda pati kā parasti.
Och vår Delilah, hon var alltid densamma.
Kārtēja krīze virtuvē, bet tā jau daļa no rutīnas.
En annan kökskris, men det är rutinmässigt.
- Sveiks, tēti. - Sveiks, dēls.
- Åh hej, pappa.
- Vai varu dabūt mašīnas atslēgas?
- Hej, sonen min. Får jag låna nycklarna till bilen?
Bet esi uzmanīgs.
- Ja.
Labi.
Var försiktig. - Okej.
Ar labvakar.
Godnatt.
Bens kā vienmēr gribēja mašīnu.
Som vanligt ville Ben ha bilen.
Bens ir jauks koledžas students, viņš apgūst inženierzinātnes.
Ben är en skötsam pojk, studerar till ingenjör.
Sveiks.
- Hur är läget?
Un Tomijs.
- Hej. Tommy.
Ar viņu nav nekādu klapatu, tikai mūždien izsalcis.
Behöver inte oroa sig där, förutom att hålla honom med mat.
Tovakar bija sasveicināšanās un atvadīšanas, bet esmu jau pieradis.
Detvar"hej"och "adjö", men jag är van vid det.
Prātoju, vai arī meita jau devusies prom, tad izdzirdēju viņas balsi.
Jag undrade om min dotter också hade övergivit oss, när jag hörde hennes röst.
Tēti!
Papsen!
- Sveiks, tēti. - Keja bija mūsu vienīgā meita.
- Hej, Papsen.
Zinu, ka tēvam viens bērns nevar būt mīļāks par citiem, bet Keja...
- Kay var vår enda dotter. Jag vet att en far inte ska ha favoriter, men när det gäller Kay...
- Tu labi smaržo.
- Mmm, du luktar gott.
- Kastas ir? - Smaržas.
- Vad är det?
Kur tu tās dabūji?
- Parfymspray. - Var fick du den? En present?
Dāvana?
- Mmm-hmm.